Mamma roll i ide, sjukdom och självhushållning
Hej. Jag heter Annalena och är 25 år gammal när jag för ca 1.5 år sedan fick våran son Melker så hade jag en fruktansvärd förlossning en rent utsakt fördjälvlig gravitidet med foglossning från v.10. Våran son kom ut med sugklocka och när dom satt den så spräkte dom en helt utan anledning. Det var så här för att fatta allt kort så kunde jag inte ligga på rygg för att ens sova sedan nov i grav min son är född i juni. Så jag hade skrivit de i mitt personliga brev till förlossningen allt var klar och dom hade läst mitt brev och de var inga konstigheter.
Jag hade tagit varje värk stående med ett ra bord först stod min sambo där men det blev jobbigt att bara stå så ett ra- bort var perfekt. Jag har funderar och tänkt vad jag gjorde för fel om jag inte sagt att ryggen gick av på riktigt om jag inte gjort de så hade inget av det som kom efteråt händ ingenting alls.
Jag är förbannad på sjukvården på förlossningsvården och främst på mig själv. Det var inga problem med min son och inte med mig klockan var 12.20 och min barnmorska frågade mig vad hände nu? Jag fick ett ryggskott nu.... Vänta säger hon, vänta,,, vänta,,
Jag var så inne i att sitta mellan varje värk och ställa mig upp när den kom för att det skulle släppa något i ryggen och det gick hur bra som helst.
Det kom in mycket folk bara kvinnor det var de ända dom lyssnade på att jag inte ville ha någora män i salen.
Då skulle jag försöka lägga mig i sängen med värkar och allt jag frågade om jag skulle ta av mig mina byxor som jag ville ha på mig hela tiden. Har inte lust att vara utan kläder med folk som springer ut och in hela tiden.
Sen började jävulskapet jag var helt öppen sa dom då i papperen hade jag en cm kvar att öppna sig. Då började dom jävlas med att föröska sätta ryggmärgsbedövningen du måste lyta dig frammåt skriker dom åt en. Och det känns som om att dom hamrar in en spik i ryggen helt fel håll och allt. Jag sa bara de att han som tog ryggmärgsprovet två dagar innan skulle komma och sätta den eftersom att han kunde göra det. Men svaret var bara han har gått hem.
Man kan i alla fall ha personal som kan vad som skall göra när man håller på med att förlösa kvinnor!
Sen var jag tvungen att lägga mig ner igen i sängen som jag inte klarade av på rygg. Utan täcke som jag hade skrivit om i mitt brev. Syrgasen tog dom av mig, så jag inte fick ha den allas. Om jag intre sagt att ryggen gick av så hade det gått hur bra som helst. Man kan inte föda barn i uppförsbacke jag blir så förbannad.
Sen ångar jag att jag inte gjorde kejsarsnitt men ingen kvinna i släkten har haft svårt att föda barn ingen!
Om dom inte gjort så att jag fått paniken om dom inte gjort så att jag fått dessa känslor så hade allt gått bra. Men inte dom bryde sig inte jag fanns inte jag vart bara som en maskin dom bryde sig inte om min sambo när dom åkte iväg med mig och sydde det hon åstakom hon spräkte mig näst intill hela vägen. På två månaders kontrollen så så min barnmorska att hon inte ens klarade av att sy hela vägen.
Men innan detta så fick vi vara kvar på bb en vecka ungefär. Och dom kom in och tröck på magen som man ska göra men inte fan komma in nu trycker jag tryck och sen har man ont överallt igen.
Inte nu kan du andas och ta det lungt nu ska vi trycka lite på magen för att se om det har dragit ihop sig.
Sen var vi hemma några dragar och på måndagen skulle vi väga våran son jag hade fortfarande fruktansvärt ont. Och sen kunde jag inte komma där i från kunde inte gå för att de gjorde så fruktansväret ont. Fick komma till en doktor han skrev att jag har för ont för att vistas i hemmiljö. OCh sen vad hände sjukhuset igen ja jag hade en sten om det var njursten eller gallsten mins jag inte nu. Samt urinvägsinfektion som hade spritt sig långt upp. Med andra orddom använde inte ens rena hanskar och ren sugklocka när dom höll på. Och våldföra sig på en fruktansvärt.
Ja sen kom vi hem min sambo fick bara 11 dagar som alla andra män trots att jag knapt kunde gå. Det blev bättre men långt ifrån bra. Sjukvården efteråt ja när min son var 10 månader fick jag först komma till en kurator och prata om allt vad ger de? Det är för sent det gav mig bara mer ångest igen och komma åter till denna tid med människor kvinnor som är helt fruktansvärda. Jag jobbar själv inom vården och kan inte förstå hur man kan vara så oförstående just som kvinna i sutt yrke. Antingen hade dom inga barn eller så skulle dom bevisa hur jävligt det var när dom födde barn på mig.
Jag vet inte jag har inga svar.
Men i dag sitter jag är men mitt underbara torparställe som vi köpte när jag var höggravid på 3.5 hektar mark till vi har får, höns getter och 11 höns och en tupp. Vi hade stora planer eller jag ska säga har stora planer för att bli så självförsörjande som det går att bli. Men jag är fortfarande hemma sjukskriven efter denna gravititet och förlossning min sambo är pappaledig och fick inte njuta av den tiden ensam med sin son. Som jag har gjort i den grad det gick. Jag hade mest ont och grät den första tiden. Bilder som är tagen på min son har jag inget minne av men min sambo minns det gott och väl.
Jag har stäntig värk som det ser ut i dag den sprider sig i hela kroppen men sitter främst i ryggen och i höger höft.
Jag har inte ens fått en riktig diagnos!
Jag amande min son tills han var 10 månader jag hade gjort det längre om det inte var för att sjukvården sa att om vi ska kunna hjälpa dig måste du sluta amma. Det har gått nästan ett år sedan dess. Jag har fotfarande ständig värk jag fick kämpa mig till en röntken men då fick jag en vanlig röntken och vad syns på den? Jag har ju inte brytigt något om man inte röntkar svanskotan för de gjorde dom inte. OCh något annan kan ju inte ha gått av än den under en förlossning. Men jag ville ju självklart ha en magnetröntken men svaret från sjukvårdspersonalen som jag talade med var : En magnetröntken finns det andra som behöver bättre än du för du har ju bara foglossning fortfarande...... Jag blev rasande då var min son alltså 10 mån.
Nu har jag visserligen fått ett träningsprogram som jag följer varje dag någon bättring har inte skett jag äter max dos av alvedon sedan nov 2011 samt att jag fick sova lite bättre på nätterna sedan jag slutade amma med hjälp av saroten.
Men man kan inte leva på det här viset med alla planer som vi har för detta torpet. Vi skulle odla och ha grönsaker för ett år vi skulle lägga in och koka sylt och saft. Samt ha kött från egen gård senare planer för en gårdsbutik men som det ser ut nu blir det inte än på några år.
Men hur ska man kunna sköta allt ensam? MIn sambo som har jobbat och jobba och jobbat han orkar inte hella göra allt. Man måste kunna vara två när man gör en sån här livsstil.
Lite har vi gjort vi har saft och sylt för ett år och salkta lite har vi gjort. Men vi fick ina lamm för att jag inte orkade köra bil så långt för att köpa en ny bagge.
Ja de går bara neråt våra 11 hösn har ju betalat sig själv samt sitt eget foder och vi äter gratis ägg varje dag så det är bra.
Men fisket blir lidande vi som älsakr fiska jag kommer knappt ner till sjön som ligger 300 meter i från oss för att det är nedförsbacke.
Vi har inte råd att köpa en fyrhjuling eventuelt om man kan hitta en billig skoter men det är inte heller självhushållnign över huvudtaget.
Vi har ju fått en skidpulka till Melker och de var ju de som var medingen ta skidorna på isen och fiska och må bra.
Cyckla på sommaren och inte behöva ta bilen. Men nu är vi bunden vid bil bara jag har körkort och kan köra.
Allt känns hopplöst men mitt i detta elände så är jag också oerhört lycklig. Jag var förlorat mig själv mitt liv mitt allt men jag har mitt dri kvar mitt huvud finns och min oerhörda frustation att ine ens kunna byta glödlampa i taket. OCh inte kunna skapa på det sättet som jag önskar.
Det blir lite då och då jag hade så stora plander så mycket jag skulle hinna med men det är inte gjort en bråkdel av allt jag skulle ha gjort under min föräldrarledighet.
Mitt i allt detta märkte vi att huset vi köpte var iskalt så i sommras så började vi en stor renovering som vi fortfarande bor i men nu ör det bara ytskickt och sådant som är kvar typ förg och tapet men lite mer. Vi hade ingen trasbotten kvar i köket när vi hade rivit ut allt. Vi fivk ingenting frn försökringsbolaget trägolvet i köket som låg där var förstört till största del så det blev mycket dyrare när vi helle inte har mycket i inkomst. Vi har ca 16500 kr på två styckern med barnbidraget inräknat så det är att hushållas med pengarna. Men jag hander inte att vi skulle ha left mer om vi hade haft mer pengar vi hade varit klar helt och hållet i huset om vi hade mer pengar.
Förstsa sommaren fick vi dra in hö på presenning men det var ohållmin bart med min värk men jag har ju tjurigheten kvar så ett lass fick jag nog in fy fan jag låg i 3 dagar efteråt. Sen tog vi bilen ut på åkern och trog pressäningen efter bilen tills den gick sönder och vi fick hämta med skottkäörra men som jag srev innan. Min sambo bara jobbar han gjorde 95 procent av allt jobb.
I sep när höskörden var klar så var vi på aktion vi köpte där en traktor för 8000kr och min sambo hande spelat på trav vi vann 7200 kr så vi hade en jävla tur. Det var meningen att vi skulle foretsätta att vi skulle klara av detta.
Men all renovering óch så i år så fick vi inte in så mycket hö så att det röcker i år heller fast vi hade traktor och alla redskap men vi får åter igen köpa av storbonden i byn.
Men det är så surt att vi bara går bakåt när vi ska gå frammåt bara för att jag blev sjuk.
Jag skrev ju innan att jag inte har en riktig diagnos heller och det är sant till vis del jag har antingen bindvävsinflamation eller fibromylalgi efter förlossningen. Dom drog ju ut bindväven som bäckenet sitter ihop med för att dom inte lyssnade på mig vad jag hade skrivit.
Och nu när planen inte blir som den blev vi hade två planer för att Melker inte skall behöva gå på dagis som vi anser är helt fel. Göra barn och sätta dom på dagis är modärnt idag för att båda föräldrarna skall jobba heltid och tröffa sina barn två timmar om dagen fruktansvärt!!!
Våra planer antingen skulle vi ha en till liten baby nu eller så skulle jag börja jobba och då jobba kvällar nätter och helger och på så vis behöver han inte gå på dagis heller eftersom att min sambo jobbar dagar. Vi hade inte en tredje plan för detta som har hänt nu har jag inte stött på aldirg gört talas om innan jag kom in till sjukvården som säger att 10 kvinnor om året får sedda problem som jag har. Men inen vet varför ingen kan förklara hur eller vilka som skall drabbas bara att vissa gör det och inte andra.
Jag känner mig snodd på mitt föräldrarskap på mina åsikter och min vishet om hur barn ska uppfostras och vad som är bäst för barn.
Vi var och besökte ett daig i går eftersom att sjukvården inte ansåg att morfar dör att ta hand om min son under min rehabtids kurs på 3 mån.
Vi möttes konstigt nog av lugna barn som inte skrek allt för mycket men det jag tyckte var fruktansvärt var att de var plast mattor överallt, det var bara plast leksaker dom vägrade byta tygblöjor.
På den andra av delningen med lite äldre barn var dom mycket ute dom är ett stort plus dom had olika aktiviteter och pyslade med kottar och pinnar hur bra som helst med dock plastleksaker även här mindre men mycket. Även gamla petflaskor med olika föremål innuti. Jag fick som tur var kolla under talrikarna och glasen som barnen åt och drack ur.
Jag är förskräkt! Ska min son måsta dricka och äta på plast som är canserframkallande? Ska andras barn behöva göra detta? Jag är så irriterad på våran värd denna värd vi har skapat. Arbetsmiljön är viktig det anser jag också men är inte våran nya generation av människor som vi har skapat ännu viktigare? Ska vi göra så att våra barn får canser innan dom är 20 år?
Detta gör mig också fruktansvärt förbannad hemma är hemma och här av vi rensat ut all plast Melker leker bara med trä leksake och en metall hink.
Vi har sagt till våra släktingar att till jul tar vi inte emot något som är i plast. Till och med i bilen är det giftiga ämenn. Men jag kan inte cyckla eftersom att då trycks mitt bäcken ihop och det gör fruktansvärt ont i ryggen.
Jag vill förmedla ett stort budskap till er dels att stå på er och göra det ni önskar mest av allt i livet men också att ta striden.
Underbara klara har skrivit om plastens innehåll och har även varit med i en undersökning av sitt eget damm i hemmet. Hon har även länkat till naturskydsföreningens sida om vad plasten med oss och med våra barn vad som ör faligt och vad man skall undvika.
Tack.
