Hjärtligt välkomna in till min verklighet.
Jag heter Annalena Hofling och är 23 år gammal och jag har ett brinnande intresse för att få skapa, att få vara kreativ och ge utlopp för mina tankar och mina idéer Jag är som en tom färgklick på ett vitt papper innan jag sätter igång med mina alster och mitt skapande, när de väl är i gång så finns de inget som kan få mig att sluta. Ja kanske en kaffepaus mitt i arbetet bara för att få tänka lite och få alla idéer att komma på plats. Så att jag själv ser helheten och inte bara produkten som har bildats i mitt huvud.
När jag börjar att arbeta så har jag kanske inte en helhet framför mig, det kan vara ett sug efter att få känna material. Att få exprementera för att komma vidare i min utveckling som skapare eller som jag en gång sa i ST (Sundsvalls tidning) veckans fråga - Vad är din sysselsättning? Mitt svar var då som 16 åring : All konstnär.
Jag känner fortfarande igen mig i de svaret, men jag skulle inte kalla mig för det idag. Nu får de heta hobbyverksamhet de man älskar att göra och brinner för.
Vissa gånger är det svårt när man har det i händerna och de finns i huvudet men tiden är för knapp för att räcka till. Jag jobbar ju som vilken medborgare som helst som vikarie inom äldrevården, jag trivs utmärkt med de val jag gjorde som 19 åring efter att jag tog studenten men drömmar finns alltid kvar. Och ens kreativa sida kommer man aldrig att kunna ta sig ifrån den kommer bara att växa och bli starkare för varje år som går. Och för varje årstid som kommer så blir det hela tiden nya idéer som kommer upp i mitt huvud.
Mitt intresse för sömnad i stora hela kom redan som 4 åring då jag fick vara med min mamma i mitt barndomshem och klippa i tyg, sy på symaskin och skapa. Hon gav mig fria vyer att göra vad som helst. För mig då var de ju bara lek ett roligt sätt att få klippa och klistra och göra något av lite spill tyger och gamla gardiner. Detta utvecklades hela tiden till mera riktiga ting när vi fick börja med sy slöjden i skolan i års 3 då var jag helt i eld och lågor jag ville visa att jag kunde. Att jag var duktig och visste hur man gjorde men de drog ändå ner mig kreativa kännsla. Jag fick inte göra som jag ville, det var inte som hemma hos mamma där fick jag ju klippa och riva hur mycket jag ville. Nu var det läraren som skulle visa först hur man skulle klippa som om att jag som hade sytt så länge inte visste att man inte får klippa mitt i ett tyg.
Så jag blev less, fast jag fick till ett väldigt vacker lapptekniks täcke till ett spädbarn som jag har sparat och som jag snart själv kommer att kunna ha användning för.
Jag fick mer idéer hemma efter detta så sydde jag ett stort överkast i lappteknik till min bror och hans sambo dom blev väldigt glada och jätte nöjda över detta.
Skapandet fortsatte även jag i min utveckling från att ha varit som alla andra barn till att börja sy om kläder som jag sedan bar själv. Det var kanske inte den bästa tiden i mitt liv under skolgången men jag lärde mig mycket och jag fick en stor kunskap för klädsömnad. Så när jag började högstadiet valde jag sy slöjd som tillval och jag njöt. De var då först som min nya lärare förstod vad jag kunde, jag fick vidga mina vyer och jag fick utöva mitt skapande. Jag använde mig av bildlektionerna för att få inspiration till mina sömnlektioner och så fortsatte de. När jag gick ut ur års 9 fick jag ett stipendium för sömnand och min kreativa sida det glädje mig.
Sen kom gymnasietiden och jag kom inte in på sömnadslinjen mode och design men jag hade de som första hand valet och efter drygt 1 månad in i terminen så ringer dom från skolan du är hjärtligt välkommen att börja våran utbildning så fort som möjligt.
Detta var en fredag jag minns de så väl, jag grät och jag var lycklig men jag var rädd, rädd att inte bli accepterad. Rädd att inte klara av de och inte komma in i klassen men jag vågade. På måndagen så åkte jag till min skola och packade ihop mina saker och åkte till mina nya klass.
Det vart dom bästa skol åren i mitt liv.
Men sen efter studenten tog det stopp....
Jag ville inte se en symaskin i hela mitt liv, jag var så otroligt less jag var tom aldrig har jag varit så tom på idéer som då.
Jag sökte då jobb på ett äldreboende i Sundsvall som jag nämnde tidigare och jag började att arbeta, det var enkelt tyckte jag. Roligt och givande och man lärde känna mycket nya människor och man var någon. Man betydde något och man var viktigt i samhället, det stärkte mig som människa och gav mig ett större självförtroende.
När jag flyttade hemifrån i september samma år så ville jag inte sy upp en gardin ens. Jag som hade så stora visioner om hur mitt första hem skulle vara så många idéer men det blev ingenting av de.
Jag minns att jag hade en flytt kartong med en duk på som soffbord under första tiden i lägenheten.
Jag jobbade ju så mycket så egentligen så var man bara hemma och sov för de mesta, men tiden gick och det tog inte längre än 3 månader innan jag flyttade igen.
Till en liten stuga på 27 kvm men då kom kreativiteten tillbaka, det var litet och inga gardiner passade så jag började att sy upp nya fina gardiner för dessa små fönster. Jag fixade köksbord och fina möbler, dock inte nya jag är inte sån jag älskar loppis fynd och aktioner så det blev en billig penning man gjorde av med och fint hade jag hemma.
Sen flyttade jag igen efter 6 månader till en större lägenhet men jag trivdes inte med ljudet, jag var ju så van från mitt barndomshem att jag ville ha de lugnt och tyst hemma så det blev fler flyttningar och ett förhållande som höll i nästan 3 år.
Men det blev en vändpunkt för mig 2010 jag kände att jag var tvungen att välja väg, vill jag jobba laga mat, städa diska tvätta osv eller vill jag skapa. Vill jag också se något annat än min hemort?
Jag sökte folkhögskolor runt om i Sverige och kom in på gotlands folkhögskola skinn och ull och jag tackade ja.
Jag jobbade mina sista arbetsdag den 27 augusti 2010 och skulle börja i skolan den 30 augusti, mina föräldrar följde med mig ner med min bil och mina saker som jag hade packat ihop i all hast nästan.
Och det blev som en dröm att få skapa med händerna under 1 år, vi hade bara maskinsömnad 9 lektioner under 1 års tid resten var rent handverk och det var så underbart.
Och de är just de som jag skall visa er här, de jag har lärt mig från grunden ett hantverk som är unikt och som inte många håller på med i Sverige
Det är stort i tex Tyskland men i Sverige är de inte många som har detta intresse att ta vara på en sån här underbar produkt.
Det är just ull som jag talar om - Får ull
Men jag pratar inte bara om fin ull och merino ull som många av er känner till utan även ryaull, pälsull, gotlandsull och gute.
Detta är ull som jag har arbetat med under min skolperiod och efter avslutat kurs och de är det som jag har som grund material i mina arbeten på kroppen, utomhus och till inredningsdesign.
Jag hoppas att detta kommer att vara nytt och spännande för dig som läsare att följa min utveckling och se mina alster och kanske framöver komma på en utställning som jag hoppas att jag kommer kunna ha under hösten -vintern 2012-2013. Så det är en tid kvar för er att vänta men jag kan lova att ni inte kommer att bli besvikna.